Ingen reality bloggevision
Mina blogginlägg kommer för evigt förmodligen vara utrotningshotade
Sådant man får ta när kreativiteten flödar i enstaka sällsynta tsunamis
Och inte konstanta småvågor
Fast ska sanningen fram så fanns det perioder i mitt liv
Då det konstant var tsunami"varningar"
Antar att det finns ställen och känslor som kan trigga dom
Kanske kan denna bloggen ge mig svar på det
Då har jag i alla fall någon mer nytta av den
Än att skriva av mig några korta meningar
Någon gång varannan månad
Nu ska jag i alla fall surfa vidare
På helgens tsunamivåg
White Noise
Nyglad och nyrest
Varm sol, nymalt kaffe och lite disk
Efter en kort dag på jobbet
Ser jag detta som vardagslyx
Tro det eller ej
Jag försökte dämpa mitt kli i min rese-fot
Med en liten runda till Warsawa
Jag gjorde det värre
Efter att ha spenderat 3 underbara dagar
På ett underbart hostel (Okidoki, rekommenderar det starkt)
Så ångrar jag inte en sekund av mitt beslut
Att öppna portarna för couchsurfers igen
Om inte jag kommer till folket
Så får folket komma till mig
Revolution
Ystad, en småstads historia
Donat och haft mig
För att få det där lilla rummet med det där lilla extra
Nu trivs jag bra, för bra
Sånt skrämmer mig
Tänk om jag sitter fast nu
Tänk om det där kliet i högra ut-och-springa-i-världen-foten slocknar
Kommer man vara nöjd ändå
När man tänker tillbaka
Vad vet jag *kliar mig på högra foten*
Life is Life
